Du är ju en ost!

Språk har alltid intresserat mig. Med en ryggsäck innehållande en massa latin, några andra språk, en förkärlek för korsord samt ett yrkesliv som logoped, har jag fått min beskärda del av att dissekera ord, laborera med dess beståndsdelar och ta reda på betydelser och ursprung. För mig är det något visst med att på djupet förstå något - om än enbart ett ord.

En del av språket som fascinerar mig extra mycket är de ord och uttryck vi använder ”för att vi alltid har gjort det”. När jag växte upp använde min mamma ofta uttrycket ”Du är ju en ost!”. Det var hennes sätt att uttrycka en suck på ett kärleksfullt sätt. Om jag råkade spilla eller ta sönder något eller om jag gjorde något som blev fel tog det ofta inte lång tid för henne att hitta det humoristiska och mänskliga i det. ”Men Karolina, du är ju en ost!” sa hon med ett snett leende och så fick vi fixa till det som blivit tokigt.

Detta uttryck låter än idag helt normalt och naturligt i mina öron och det blev något av en ögonöppnare för mig när jag förstod att det inte alls var så för alla andra som inte vuxit upp i samma familj som jag. Och en ännu större överraskning fick jag en dag när jag fick höra samma kärleksfulla suck från en medlem av en annan familj som stod oss nära, fast istället med uttrycket ”Du är ju en påse!”. Påse? Vadå, påse?!

Jag är övertygad om att ord och uttryck bär värderingar och mening, och att dessa kan skilja sig åt från person till person. En del ord har vi kanske med oss hemifrån, andra från den kultur, plats eller tid vi vuxit upp i. Vissa ord och uttryck är laddade och känsliga för en del människor men helt naturliga och ofarliga för andra. Det finns ord och även samtalsämnen som jag inte supergärna närmar mig på svenska men som jag utan problem kan använda och vara i på engelska.

Idag tycker jag mig se något av en ny slags medvetenhet i samhället kring betydelsen av vårt val av ord, framför allt om vi talar i det offentliga. Kanske finns det i det också en inbjudan till oss att kika på varifrån orden och uttrycken vi använder i vår vardag kommer. Speglar de dem vi är och vill vara? Uttrycker de något vi kan stå för och vill vi ha dem kvar?

I mitt liv har jag i perioder haft en ganska högljudd inre kritiker som har haft åsikter till höger och vänster om hur jag borde vara, vad jag borde kunna och hur många fel jag dagligen gör. Det finns fortfarande dagar då jag inte har helt lätt att omfamna vissa sidor och egenskaper hos mig själv; dagar då jag kommer på mig själv med att använda mina ord i dömande gentemot mig själv och andra (och om inte uttalat så i alla fall inför mig själv). Ibland önskar jag att jag kunde se vissa av de etiketter jag satt på saker i ett annat, lite snällare och mer tillåtande ljus. Men en sak vet jag: jag har ingenting emot att fortsätta vara en ost!

Finns det några ord eller uttryck som du använder ”för att du alltid gjort det”? Dela gärna i kommentarsfältet nedan.

I värme,

Karolina