”Tro inte på ett ord av det jag säger...”, har jag ibland fått höra när jag lyssnat på människor som utifrån sig själva och sina egna erfarenheter har pratat eller föreläst om livet. Och fortsättningen på meningen har varit: ”... utan ta till dig det som känns rätt för dig och lämna resten.”
Det kan låta som att den som säger så inte har särskilt stor tilltro till sina egna ord, eller åtminstone fick jag den tanken när jag för länge sen för första gången hörde någon uttala dem. När vi berättar något så är väl hela poängen att få den andra personen att om inte hålla med, så i alla fall tro på att det vi säger stämmer, eller?
Men idag - flera egna livserfarenheter senare - tänker jag annorlunda.
När jag blir inbjuden till att tro på och ta till mig det som känns rätt för mig så hör jag någon som helt klart vill nå ut med sina ord och sitt budskap, men i form av inspiration och inte för att de blint ska följas.
Jag hör en respekt och en ödmjukhet inför andra människors inneboende vishet och förmåga.
Jag hör någon som samtidigt som han eller hon bjuder in till ett nytt perspektiv att se på saker även håller intentionen att möta andra där de är i sitt liv just då.
Jag hör en inbjudan till människor att stå i sin integritet och sanning.
Och jag hör en tillit till att det som ska förmedlas kommer att förmedlas och att de människor som i sitt liv skulle vara hjälpta av att höra det som sägs också kommer att göra det.
I mitt eget liv har jag funnit att dessa ord, ”ta till dig det som känns rätt av det jag säger och lämna resten”, har levererats en storlek för stora. Jag kan bära dem även om ärmarna ibland känns lite för långa och tyget sitter en aning löst, men det finns också utrymme för att växa i dem ännu mer. Med de människor som står mig närmst kan det kännas både utmanande och frustrerande när det jag säger verkar falla platt till marken, särskilt när jag är övertygad om att det jag säger är ”rätt” och att den jag pratar med har ”fel”.
Men så får jag påminna mig själv om att vi lyssnar genom det filter som våra livserfarenheter utgör. Om de ord som någon annan säger skakar om båten jag sitter i så kanske jag inte kan ta dem till mig bara sådär utan vidare. Kanske behöver jag en gnutta varsamhet och timing i hur de levereras till mig. Kanske behöver jag att någon försöker ta mitt perspektiv innan jag klarar eller vågar ta in deras. Eller så är jag på ett ställe i mig själv där jag känner mig trygg i det jag tror på men även känner mig redo för att utmana mig själv, för att ta in andras perspektiv och åsikter.
Som lyssnare, läsare och sökare var jag länge känd för att föra voluminösa minnesanteckningar, både utifrån att ha lätt för att bli inspirerad men även av rädsla för att kanske missa något viktigt. Idag känner jag mig varm och för det mesta trygg under det lapptäcke som mina personliga livserfarenheter, lärdomar, misstag, kunskaper och tro utgör. Men det fina med ett lapptäcke är att man alltid kan lägga till rutor med resultatet att livet blir ännu större och rikare. Ibland kanske det är en inspirationsruta som känns skön i materialet och som inte har några kliande sömmar. Ibland är det en ruta som liknar andra rutor jag har och som bekräftar eller går hand i hand med det jag redan tror mig veta. Och ibland är det en erfarenhetsruta som jag får ta ett steg tillbaka från för att kunna se gåvan med. Men oavsett, så växer mitt lapptäcke tillsammans med mig.
Varenda en av oss har ett unikt lapptäcke av erfarenheter, kunskaper och visdom. Studier har visat att även om två eller fler personer är med om en och samma händelse så är det ofta olika saker och aspekter de tar in, upplever och minns från den stunden. Det kan vara användbart att ha det med sig i minnet när vi pratar med en annan människa. Kanske verkar det som att vi pratar om olika saker fast vi helt enkelt närmar oss ämnet från varsitt håll. Kanske kan det vara så att när vi kan lyssna på det som sägs med öppenhet och nyfikenhet så ”möts vi i rutmönstret”. Jag vill erbjuda idén om att det till och med är så att vi kanske aldrig helt kan veta när ett samtal med en annan människa kommer resultera i en att en ny ruta sys in i vårt redan fina lapptäcke.
I den här bloggen vill jag verkligen bjuda in dig som läser till att ta till dig det som känns rätt och sant för dig men släppa resten. Om ”resten” är något som du tror att du eller ditt liv egentligen skulle kunna berikas av, så ha tillit till att det i så fall kommer till dig på något annat sätt när tiden är rätt för det.
I värme,
Karolina
コメント