Ett mänskligt drag som jag tycker är intressant är vår benägenhet att vilja definiera, benämna och sätta ord på saker och ting. Jag tänker att det genom tiderna har varit ett sätt att skapa förståelse för hur olika saker hänger ihop. Men kanske kan det också vara ett sätt att ta hand om oss själva på, särskilt om det handlar om just oss själva och vem vi är i relation till andra i vår omgivning. Är vi bekanta? Är vi polare? Är vi vänner? Är vi ihop? Och var går gränserna för det ena eller det andra?
Från det att vi föds får vi olika roller och i takt med att vi blir äldre så blir rollerna allt fler. Vi är någons dotter eller son, kanske någons syskon, någons barnbarn, någons kompis, en elev och därmed också någons klasskamrat (eller en student och någons kursare), kanske en medlem i ett lag eller deltagare i någon aktivitet. Om vi är anställd kanske vi också är någons kollega, chef eller mentor. Kanske är vi någons respektive, någons förälder, kusin, moster, farbror, far- eller morförälder. En del roller har vi över lång tid, ibland hela livet; andra har vi så länge mötet mellan oss och den andre varar (till exempel om vi är kund i en butik eller en patient som går till doktorn).
Men något jag har tänkt på är att vi sällan är helt odefinierade gentemot varandra, inte under särskilt lång tid i alla fall. Det brukar kunna gå relativt snabbt att hitta någon slags gemensam nämnare som knyter oss samman: vi som pendlar på morgonen, vi som åker med samma buss, vi som handlar i samma affär, vi som gick högstadiet ihop, vi som röstar på samma parti, vi som är med i samma forum på sociala medier... eller kanske bara vi (till skillnad från dem).
Vissa roller kommer med en manual men de flesta gör det inte. Men jag tror att många roller ändå har inbakade oskrivna regler och outtalade överenskommelser för hur man bör bete sig och vad som räknas som okej och inte. Om inte förr brukar det kunna märkas när någon börjar tumma på dessa regler och hitta på egna.
Så vem är jag i alla dessa roller? Är jag min yrkesroll? Är jag min föräldraroll? Är jag jag för att jag är någons vän? Om jag någon gång i livet antar och kliver in i en ny roll, blir jag en ny person då, eller är jag densamma som jag alltid har varit? Och vem är jag om jag släpper en roll jag tidigare haft?
Det som känns sant för mig är att vi inte är våra roller utan att vi har dem. För mig är människan mycket mer än de roller hon har. Och kanske är gåvan med att definiera och sätta ord på vem vi är i relation till varandra den att det kan skapa samförstånd och trygghet oss emellan. "Vi vet var vi har varandra."
Jag minns ett sms-samtal jag för ganska länge sen hade med en fin människa i mitt liv. Jag trasslade in mig i mitt eget resonemang kring vilka olika roller som finns och vad som följer med dem, och gjorde olika försök att formulera hur jag tänkte. ”Jag tror egentligen att vår viktigaste roll är att vara medmänniska”, skrev jag till slut i mitt sms och fick ett svar jag aldrig kommer att glömma: ”Kanske vår enda roll men i många olika nyanser...”
I värme och tacksamhet,
Karolina
Comments